Jag är en siffra
Jag söker jobb. Jag har utbildning inom en bransch var det finns mycket jobb, men det finns såklart mycket flera sökande än arbetsplatser. Jag begränsar mig inte heller till någon geografisk position, jag har sökt jobb från allt mellan Argentina och Uleåborg. Av dessa två känns Uleåborg mindre bekant, men ”a stranger is just a friend you haven’t met” är min filosofi.
Som vi alla vet går det ju bra för Tyskland, så jag har också sökt några positioner inom några av deras stora internationella företag. Tyskarna har ett speciellt rykte av att vara väldigt effektiva, nästan robotaktiga. Mina upplevelser av tyska storföretags rekryteringsprocess har inte förändrat den bilden.
De tyska rekryteringsprocesser jag fått ta del av är tidskrävande och innehåller många olika steg. Först är det själva ansökningen, redan tidit i processen frågas det efter medeltal från gymnaiset och såklart också universitetet. Nästa steg i processen (jag antar att om medeltalen varit tillräckligt höga går man vidare) är något de kallar till personlighetsutvärdering. Man ska i det här skedet svara ärligt på frågor angående ens personliga egenskaper, men såklart eftersom det är tyskar, ska man ge sig själv och sina egenskaper olika numeriska värden. Det knepiga är att du har sex poäng som du måste dela ut över tre egenskaper åt gången. Till exempel, du har alternativen ”Lär mig snabbt” ”Arbetar bra i grupp” och ”Tycker om att ta ansvar”, och har sex poäng att dela ut. Om jag tycker att jag är bra på alla tre har jag problem, jag menar, jag kan ge två poäng åt varje alternativ, men då ser det i helheten ut som att jag inte är speciellt bra på något alls. Och om jag då väljer ett av alternativen exempelvis ”Tycker om ansvar” kan man ju tro att jag är dålig på grupparbete och upplever utmaningar då det gäller att lära sig något nytt, vilket inte heller är den bilden jag vill ge. Så svårt!
När man sedan klickar vidare och blir klar med det här ”personlighetstestet” kommer man till… *trumvirvel*… Logiktestet! Yepp – nu ska du på tid lösa olika uppgifter, känna igen mönster, ”vilken bokstav fattas”, ”vad är nästa nummer” och så vidare…
Efter att du panikartat försökt hinna göra så många som möjligt av dessa tror du att slutet av ditt lidande är nära, men NEJ! Nu kommer läsförståelsen! Här har du några filkar med information om ett företag, uppgifter om produkter, om olika kontor, om bokslut, om årsberättelsen, olika grafer, med mera. Du får en hel mängd olika påståenden som du igen på några sekunder ska avgöra om de är falska eller sanna.
Jag kan av erfarenhet berätta att man känner sig som överkörd aven ångvält när man äntligen klickat sig till slutet av arbetsansökn. Jag kan inte låta bli att känna att jag gjorts till en siffra. Om min siffra inte är just den rätta kommer ett automatiskt utskickat mail till e-posten där man tackar mig för visat intresse men berättar att jag inte motsvarar det vad de söker efter.
Självklart förstår jag att rekryteringsprocessen är en lång och en kostnadstung cirkus för företagen, men nog är jag tacksam för våra finska företag som ändå är intresserade av människan i första hand och siffrorna i andra hand. Det här har antagligen att göra med våra låga maktdistanser i företag och med det att det i princip är omöjligt att göra sig av med anställda i det här landet. Det här innebär att man hellre har en person med vem personkemin känns rätt, en kiva tyyppi, än en siffra som sedan socialt gör arbetet betyngande. Hyvä Suomi!