Jag läste tidigare idag mi mi mendines bloggpost ”I LOVE MY FAT ASS!” och måste säga att jag faktiskt blev en aning upprörd över att Toimitus-bloggen väljer att okritiskt belysa inlägget. För det första: jag antar att det är skribenten som porträtteras på fotografiet, och för mig speglar rubriken inte bilderna överhuvudtaget. Det ligger en stor problematik i att visa upp sin vita, medelviktiga kropp och benämna den som fet. Jag tror väl att detta i sig bidrar till mer ångest över kvinnokroppen hos läsare. Om detta som visas upp på bilderna är en ”fat ass”, hur ska man då benämna en överviktig kropp exempelvis?
Att det ser ut som det gör idag med synen på kroppar, tror jag grundar sig i att den kvinnliga kroppen till stor del i bilder i media objektifieras av den s k manliga blicken (the male gaze). De kvinnliga kropparna tillhör inte kvinnorna själva utan är ett objekt som man ibland kan köpa för pengar. Jag vill väl ändå tro att vi lever i ett sånt samhälle att vi alla kritiskt kan förstå att vi som konsumenter inte kommer att se exakt ut som modellen på bilden då vi bär samma plagg, om man tar en modereklam som exempel. Vad jag inte menar är att vi som konsumenter inte skulle påverkas av bilder som vi möter varje dag, men att inte se dessa smala kroppar som del av något större är att visa sig vara mycket trångsynt. Och det är alltid lätt att skylla på modeindustrin då det kommer till detta ämne. Alltid.
Jag tycker självklar att budskapet med att vi alla ska älska våra kroppar, är otroligt fint. Fler typer av kvinnokroppar behöver absolut visas upp i det offentliga rummet, och då inte bara storleksmässigt, men även olika etniciteter. Jag gissar att just denna tidigare nämnda bloggare endast skriver om hennes egen relation till kroppen, vilket hon så klart ska få göra! Men jag tycker att man också behöver komma ihåg att alla faktiskt inte är en vit 38a, vilket faktiskt är norm.
Och då det kommer till att hitta en förebild med den tidigare beskrivna kroppen; det är bara att välja och vraka!
