Min prioriteringslista

Då man berättar åt folk att man lämnat in ett bud på en lägenhet frågar de ofta ”är det här nu din drömlägenhet?”. Svaret är alltid ”Nej. Långt ifrån.” Jag har helt enkelt inte råd med min drömlägenhet. Det är mycket man måste pruta på. Under ett halvt års letande hann jag skapa mig en ganska utformad bild av vad som för mig var nödvändigt kontra önskvärt, eller bara en bonus. Ungefär såhär såg listan ut för mig:

  • Absolut viktigast var läget. I början av mitt sökande var jag ganska öppensinnad och kollade in allt från Munksnäs till Södra-Haga och Kottby. Men så småningom insåg jag att beaktande mina övriga önskemål var det Alphyddan eller Vallgård som var ett realistiskt idealläge. Tillräckligt aktivt och nära centrum, men fortfarande förmånligare än de västra motsvarigheterna. Vilket också förhoppningsvis betyder värdeökningspotential.
     
  • Nästa var kvadratmeter. 30-40 kvadratmeter är något jag klarar mig med.
     
  • Husbolagets skick är svårt att avgöra, men är bland de viktigaste aspekterna. Slutligen köper man aktier i ett bolag. Tänker man sig sin bostad ens delvis som en investering lönar det sig att försöka hitta ett så välskött bolag som möjligt.

    Eftersom jag sökte en lägenhet att bo i var jag inte intresserad av att genomleva en rörsanering med osäker ekonomisk utgång de kommande åren. Andra stora renoveringar försökte jag också undvika.

    Många förmedlare försöker locka köpare med att poängtera billiga bostadsvederlag. Min tanke var att jag hellre betalar en tia eller två mer i vederlag, om det betyder att bolaget har en bra ekonomi och förbereder sig för kommande ekonomiska utmaningar snarare än betalar bort stora skulder.

    Om bolaget äger lägenheter eller affärsutrymme de hyr ut är det också en extra säkerhet.

    Hur sakkunnig och intresserad är husbolagets styrelse? Vad är stämningen i husbolaget? Det är så gott som omöjligt att veta. Pågående rättsfall bör i alla fall nämnas i bolagspappren, så man kan ju börja med att undvika dem.
     

  • Bottenplan. För mig var det väldigt viktigt att på något vis få en åtskild sängplats. Helst ett skilt sovrum, men alternativt ett loft eller alkov. Badrummet helst så lite som möjligt. Fönster i två riktningar var en lyx jag prioriterade bort. Köket helst i kombination med vardagsrummet. Detta visade sig vara ett av de svårare önskamålen. Gamla hus med små lägenheter har ofta ganska konstigt planerade, små kokvrån. Så också min nyköpta lägenhet.
     
  • Lägenhetens skick. Här prutade jag glatt. Jag har intalat mig att jag kan fixa en renovering rätt smärtfritt och billigt (haha). Badrumsrenovering försökte jag däremot undvika, de kräver så mycket byråkrati och dyr övervakning nuförtiden.
     
  • Lägenheter med balkong fick nog ett stort plus, men de var prissatta därefter. Det skar nog lite i hjärtat att släppa balkongtanken.
     
  • Lägenhetens riktning. Vissa föredrar söder eller väster för att få in mycket ljus i lägenheten. Själv föredrar jag de få grader mindre hetta jag vinner på sommaren av att ha fönster mot norr/öst.
     
  • Jag har bott både högst uppe och längst ner de senaste fem åren, och tycker inte mitt liv påverkats särskilt mycket av någondera. Främst handlar det om insyn. Jag vill inte att alla som går förbi på gatan ser rakt in i mitt privatliv, men jag accepterar också att jag valt att bo i Finlands mest tätbefolkade stad och tar konsekvenserna av det. Vilket för mig blev våning två med ca 50 meter till grannarna mittemot.

Efter alla plus och minus blev det sedan plötsligt en 35 kvadrats renoveringstvåa i Alphyddan som var värd mina surt förvärvade, samt många kommande, slantar. Om man prutat på rätt saker vet man antagligen först om några år, men till dess tänker jag leva i nyförälskelsens töcken och förlåta alla charmiga skavanker.

Challe

Kommentit (0)
Rekisteröitymällä Lilyyn kommentoit kätevämmin ja voit perustaa oman blogin. Liity yhteisöön tästä.

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät merkitty *