Det senaste halvåret har jag av naturliga skäl träffat väldigt många bostadsförmedlare. Mitt sammanfattade intryck av dessa placerar nog förmedlarfolket väldigt långt ner på listan över mina favorityrkeskårer. Hoppas ingen tar detta personligt, jag har naturligtvis inte träffat alla, och några guldkorn fanns, men de flesta verkade innerst inne hata antingen mig, sitt jobb eller livet överlag.

De allra flesta var omotiverade och verkade helst vilja vara någon annanstans. Vilket antagligen är sant en söndag kl. 16, men det borde inte synas så tydligt om man frivilligt valt sitt (försäljar)yrke. Oftast var de även väldigt oinsatta angående lägenheten ifråga. Ifall man läst igenom hela beskrivningen och lite tittat på bolagspappren vet man helt säkert mer än förmedlaren. Allmänna frågor om vad man skall ta i beaktande angående kommande rörsanering eller varför de valt ”Tarjouskauppa” –modellen som försäljningsmetod fick bara spydiga kommentarer. Helst berättade de bara om hur bra och lugnt läge det är med bra trafikförbindelser. Vilket man skulle tro att varenda seriös köpare med tillgång till internet redan vet eller tagit reda på. I övrigt upplevde jag också ofta att de inte tog en ensam kvinna under 30 som en seriös köpare. Aldrig var det mig de kom fram och talade med på allmänna visningar. Vill man ha bästa möjliga service verkar det löna sig att vara ett par i 50 års ålder.

Min alla tiders favoritförsäljare under denna period var heller inte en förmedlare, utan en äldre herreman som sålde sin nyrenoverade investeringslägenhet själv. Jag tog med mig Julle till Södra Haga för en privatvisning av högsta kvalitet. Här hade vi en försäljare! Dels visade han faktiskt upp lägenheten. Berättade om alla små egenskaper och vad som fixats och hur man tänkt. Dessutom hade han en skön försäljarattityd. Han tog oss på allvar och skapade en positiv men ändå proffessionell stämning. Och han hade definitivt inte bråttom. Vi gick igenom varenda litet elskåp samt källare och bakgård. Höjdpunkten var när han stod vi fönstret och avbröt sig själv mitt i meningen med ett ivrig: ”Oj, kom hit, kom hit, kom och titta!” Vi hoppade snabbt fram till fönstret. Han pekar på en man som just gått ut från vår trappuppgång. ”Titta vad snygga unga killar det bor i huset!” Han visste helt tydligt hur man riktar sig till en specifik målgrupp.

Efter visningen hade vi hittat gemensamma bekanta och snackat studier och sommarställen. Fast lägenheten inte var exakt vad jag sökte funderade jag allvarligt på att lämna in ett bra bud, bara för att jag kopplade ihop en mycket positiv upplevelse med just den lägenheten. Är inte det vad försäljning är i grund och botten? Varför är detta omöjligt för 90 % av förmedlarna att förstå eller verkställa?

Challe