Magisk sommar
Vilken sommarledighet alltså. Under de gångna två månaderna har jag glömt bort allt vad förpliktelser heter. Jag tror inte jag har kopplat av från vardagen och verkligheten lika effektivt på ett par år som i sommar.
Sommar-Åland, kräftkalas och vänner
Väckningen är brutal nu, kan man konstatera vid återgången till arbetsrutiner och inför kursanmälningar. Som tur blir det ändå lite mjuklandning ännu i augusti, men sedan gäller skolslutspurt, kandidatavhandlingsförfattande och jobbarrangemang.
Utöver fina dagar på sommarställen och ett veckoslut på Åland har mina vänner och jag också spenderat tid i Lissabon. Vi åkte iväg på ett efterlängtat, förlängt veckoslut till staden så sent som förra veckan.
Vårt reseteam, spännande gamla byggnader och vyn över stadens norra del från Castelo de Sao Jorge
Lissabon kändes en hel massa lugnare och mer historiskt än jag föreställde mig innan resan. Staden föreföll överraskande mysig och intim för att vara Portugals huvudstad. Vi bodde i den urgamla delen av staden, den vars byggnader daterar sig till 1600- och 1700-talen, där det växer gräs på hustaken och där fallfärdiga kråkslått får stå kvar med luckor för fönstren mellan bostadshus på de mest livliga kvarter.
Vilka mysiga restauranger vi åt på sen! Josse och Maria hade köpt den ypperliga Wallpaper city guide Lisbon i pappersformat, enligt vilken vi vallfärdade runt staden som renläriga hipsters och fick fullträff efter fullträff på stämningsfulla, anti-turistiska restauranger och barer. Höjdpunkter var definitivt Santo Antonio da Alfama och Bairro Altos restauranggata.
Makalöst god sangria med äppel och kanel. Ett recept att lägga bakom örat!
Beachlivet var också givande och visst ödslade vi två dagar av vår ”kultur”resa på att ligga på stranden. Skyll det på den eländiga finska sommarvärme vi fått! För att komma till en ordentlig sandstrand i Lissabon får man ta tåget ut ur stan i nästan en halv timme. Vi besökte och gillade starkt stränderna Estoril eller Cascais, med finkornig, vit sand och livlig atmosfär. Se upp för krångliga biljettautomater på tågstationerna bara – ta alltid kassan med personlig betjäning så besparas du både tid och förbryllning över sydeuropeisk automatlogik.
Slutligen några bilder på mina fina vänner, som gjorde resan oförglömlig och till en sällsynt fin sommaravslutning.
PS. Jag lovade mig själv i våras att skaffa en riktigt riktig kamera om jag kom in till mitt journalistikbiämne – vilket jag gjorde. Snart är med andra ord dagarna räknade för dessa iPhone-Instagramfotografier. Istället kommer bloggen att fyllas av en amatörfotografs tragglande försök till snygga bilder med en systemkamera. Finns det förslag på bra nybörjarsystemkameror där ute?