Två veckor i paradiset

Vi har spenderat årets första veckor på helt fantastiska Saint Lucia.

Vietimme vuodenalun kaksi ihaninta viikkoa paratiisissa keskellä Karibianmerta.

Ön ligger i Karibiska havet, mitt emellan Saint Vincent&Grenadinerna och Martinique, ovanför Venezuela. Den är liten, bara cirka 40 km lång och 20 km bred, och lätt och fin att köra runt, vilket vi gjorde två dagar av resan. Ön är dessutom rätt oförstörd av turism och genuin karibisk stämning är lätt att hitta bara man ger sig utanför de stora turisthotellen.

Saint Lucian pienellä, trooppisella saarella vallitsee aito karibialainen tunnelma mittavasta turismiriippuvuudesta huolimatta. Reggae raikaa ja rommi virtaa. Monet saaren asukkaista tosin saavat elantonsa turismista ja lähestyvät vierailijoita jopa hämmentävän reippaasti ja rennosti tarjotessaan palvelujaan. Karibialainen vieraanvaraisuus tuntui usein olevan myytti – palvelutahtoa löytyi ehkä, jos siitä oli valmis maksamaan ja silloinkin valitettavan harvoin.

 

Saint Lucia är känt för sin enastående natur och öns landmärken är de två spetsiga bergen, Grand Piton och Petit Piton, som har uppstått som resultat av underjordiska vulkanutbrott (första bilden i inlägget). På ön finns en aktiv vulkankrater med heta sulfatkällor som vi besökte med vår hyrbil – vilken fin vy men vilken fasanfull lukt som stiger från sulfatkällorna! Nästa vulkan jag besöker gör jag med gasmask på.

Saarella vieraillessa kannattaa ehdottomasti vuokrata auto, ainakin pariksi päiväksi. Tiet ovat kiemurtelevia mutta hyväkuntoisia ja liikennettä on suhteellisen vähän. Nähtävyyksiä riittää pitkin saarta, upeista Piton-vuorista (aika haisevaan) tulivuorikraateriin ja pieniin, vaatimattomiin kalastajakyliin. Turisteille suunnatut taksit, sekä vesi- että tavalliset, ovat helppo mutta hintava tapa matkustaa saarella. Turisteille suunnatut palvelut ovat muutenkin kalliita saarella.

Lokalbefolkningen bor i mycket anspräkslösa små städer, där många hus ännu inte har byggts om sedan en förödande hurrikan år 2007.

Vi besökte en stor del av öns städer på vår rundtur, bland annat huvudstaden Castries, en livlig röra av små lokala marknader och skrala bostadshus, affärer, amerikanska kryssningsfartygsturister och människor som samlas på gatorna för att umgås. I Saint Lucias städer ordnas ofta gatufester på veckosluten, sk Jump-ups. Inför dem gillras enorma högtalare upp mitt på gatorna, mat grillas i gathörnen och alla samlas för att festa loss till småtimmarna i kvarteren till öronbedövande saskaton. Väldigt spännande koncept för en utlänning. Det närmaste en lokal jump-up vi kom var när vi en kväll åkte till en lokal fiskfestival för att smaka på nystekta skaldjur och olika fiskrätter. Helt tillräckligt exotiskt för mig!

De lokala radiostationerna (alla fem) låter förresten konstant såhär: Caribbean SuperStation (klicka på ”listen live”). Tydligen har invånarna rätt samstämd och hysterisk musiksmak.

Några bilder på den otroliga naturen på ön.

Vieralijana saarella ihastuu uskomattomaan luontoon, näkymiin, lämpöön, tunnelmaan, ruokaan, rantoihin, letkeyteen ja koko saaren yhteiskunnan yllättävän pieneen kokoon.

Regnskogsdalar i inlandet

Östkustens karga klippor

Stränder efter stränder..

.. efter stränder

Vädret var naturligtvis tropiskt varmt. Korta regnskurar kom nästan varje dag, men solen gassade för det mesta. Denna kombo ledde till ett otroligt antal regnbågar, jag tror jag sett fler under resan nu än under hela mitt liv hittills.

Vi bodde bekvämt och turistiskt i hotellkomplex på två olika ställen, ena i den södra delen och den andra längre norrut på ön.

Vår fina strandstuga

Mitt dagliga morgonmål – måste skaffa ett voffeljärn nu

Det öppna rummet på hotell nr 2

Trots att Saint Lucia kändes genuint och oturistiskt livnär sig ön i hög grad på turisterna som besöker öns många hotell och båthamnar. Detta känns i priserna på tjänster som riktar sig till turister. Allt är dyrt, till och med enligt finsk standard. Över lag var hotellen och maten på hotell och restauranger dyr och taxier, såväl land- som vattentaxi, visste hur man suger pengar ur turister. Det var opraktiskt, eftersom hotellen ofta låg lite avsides och vi gärna hade tagit oss utanför dem och runtomkring mer. Detta var också orsaken till att vi valde att hyra en bil för två dagar, det blev mycket förmånligare. När man väl betalade var nivån på maten och hotellen ändå för det mesta lysande.

Åter i vintriga Finland kan jag inte annat än sakna solen, stämningen och de lata dagarna!