FUNDERINGAR

Igår och idag är inga bra dagar. Det är för mycket saker som man måste fundera på och jag mår inte alls bra. Var ska vi riktigt bo? Jag vill inte bo med bebben i den lägenheten vi nu bor, badrummet är på tok för litet och en byrå för kläderna vet jag inte var vi skulle placera. Visst går det att bo i 2 rum och kök i början, men jag vill inte. Vill att allt ska vara perfekt från början. Och ska vi bo i Åbo eller i Dalsbruk? Vissa tycker att vi borde hyra en tvåa i Dalsbruk istället men vad skulle vi bli bättre av det? Ska vi hyra så hyr vi en trea, men de är så dyra både i Åbo och i Dalsbruk att det inte lönar sig då det skulle bli billigare att betala på ett huslån. Men är det rätt läge att köpa hus just nu, med bara en lön och bebis på kommande? Eller borde vi ta det lugnt istället och njuta av bebistiden och vänta lite med husköp, så har man något att se fram emot och kanske inte behöver leva lika sparsamt då vi båda skulle ha jobb sen..Nej som sagt så blir jag inte klok. Å andra sidan så får jag oberoende inget hyresbidrag som mammaledig enligt vad jag försökte räkna ut på Kelas sidor eftersom Mats jobbar så att hyra lägenhet betyder ändå lika mycket utgifter, och då ”bortkastade” pengar. Och så skulle det vara hundra gånger roligare att köpa hus om alla skulle vara glada för det, men hittills har vi träffat på exakt EN person som tyckt det är en bra idé. Alla andra förstår inte vad vi skulle med ett så stort hus och hur vi skulle klara oss med så stora utgifter och en lön, men inte skulle vi väl ens fundera på det om vi faktiskt inte räknat och räknat och kommit fram till att det nog ska gå, oberoende om kostnaderna att underhålla ett så stort hus är höga. Blir så arg och ledsen och fundersam på samma gång, och börjar själv också tvivla då ingen kan vara positiv och då alla vill försöka påverka och bestämma lite var vi ska bo, även om jag vet att det i slutändan är vårt eget beslut.

Bebben sparkar påvilket gör mig lite gladare iallafall, och blåbärsmuffinsarna som jag bakade igår för att jag var ledsen fastän jag inte skulle få äta sött. Men ibland så bara måste man. Men är bebben en tjej eller en kille? tänk om det ändå är en kille nu när jag just blivit van vid tanken att det är en tjej? Egentligen har det ju absolut ingen skillnad men jag vill veta. Vill liksom ha allt under kontroll. Är det något fel på mig? Eller är det bara gravidhormonerna som spökar?