NAMNSDAGSFIRANDE OCH 3:E TRIMESTERN
Igår hade jag namnsdag och fick mommo, moffa, svärföräldrarna, bröderna samt mina föräldrar på kaffekalas. Hade bakat pätkismuffins, banoffeepaj, blåbärspaj och så bjöd jag på lite salt plock i form av rågknappar med creme bonjour och tomat. All mat tog slut och fick finfina presenter, Lexingtonmuggar till stugan och pengar! Av Mats fick jag blommor. Tänkte skriva att vi inte brukar fira namnsdag, men då ljuger jag nog. Har sedan liten blivit uppvaktad av familjen med någon liten present, och de senaste åren har det nog hört till att alla frågar ”nog får vi väl kaffe på Linda-dagen” och likadant på Mats namnsdag. Så fastän jag inte firar brukar man nog alltid få någon kaffegäst, och kul är ju det.
Så har vi också gått in i en ny vecka igen i tisdags, man hinner ju inte med mera och uppdateringarna här blir glesare och glesare. Det har varit mycket med skolan, näst sista veckan avklarad nu! Imorgon är det ledig dag, förutom utvecklingssamtal. Nästa vecka består ännu av ett par presentationer, och sedan blir det praktik i några veckor innan jag går på mammaledigt. Egentligen tänkte jag bli hemma från och med nästa vecka, men mår så bra och har inga värre krämpor så ska försöka kämpa på några veckor ännu och få praktiken undanstökad så studiepoängen rullar in. Och har räknat ut att jag knappast är mer motiverad till att göra praktiken efter ett år hemma, lika bra att göra undan så mycket som möjligt nu så jag snabbare får studierna undanstökade. Och så kommer det ju kännas mer belönande att gå på mammaledighet sen om jag kämpar riktigt ordentligt nu! Men jag gör såklart inte mer än jag orkar med.
Vecka 29 ja, vilket betyder att vi gått in i tredje trimestern! Nu är det inte länge kvar tills vi får träffa vår bebis. Tröttheten är påtaglig och kroppen känns riktigt, riktigt tung, men så har jag också varit mer igång nu än jag varit på länge. Det är lyx att komma hem och lägga sig på soffan och bara sjunka ner i dynorna. Vi var till läkaren som konstaterade att bebben vänt sig rätt väg, och ligger nu med huvudet neråt, och hon hoppades att den skulle hållas så. Den har ännu rum att svänga sig så den hinner nog vända sig många gånger ännu, men för tillfället såg allt bra ut. Är förövrigt överlycklig över att vara i vecka 29 och inte haft några allvarligare krämpor ännu. Det räcker ju med diabetesen och illamåendet i början förstås.
Av Mats fick jag dehär fina namnsdagsblommorna igår. Vi får hoppas att Vilda låter dem vara ifred ens några dagar.