Klockan tickar // Kello käy

Jag förstår inte hur förmiddagar alltid går så otroligt fort. Försöker under mina lediga dagar att vakna senast vid nio för att få gjort så mycket som möjligt under dagen, men på något konstigt sätt så slår klockan fortare under de första timmarna av ens vakentid än vad den gör resten av dagen. Eller så är man bara extra effektiv under förmiddagen så att man inte ens märker hur tiden går. Vips så är det redan lunchtid och vips så slutar ”normala” människor jobbet.  Å andra sidan älskar jag dagar som går fort, för under de dagarna får man även uträttat så mycket mer än under de dagarna som går långsamt. Fridfullt kan man krypa ner under täcket på kvällen, då man vet att man fått gjort allt det man tänkt sig under dagen.  

Nu ligger dammsugaren och bykmaskinen och skriker på mig, så jag måst väl sätta fart så att jag själv hinner äta lunch innan det redan är middagstid 😉 

—

En ymmärrä kuinka aamupäivät menevät aina yhdessä hujauksessa. Vapaapäivinä yritän nousta ylös viimeistään yhdeksältä jotta ei tulisi tunnetta että koko päivä on jo mennyt. Jotenkin sitä myöskin saa enemmän tehty aamupäivisin – jossain vaihessa jopa tuntuu että tunnit eivät millään tahdo riittää ennen kuin on jo lounasaika. Silmänräpäyksessä pitäisi jo alkaa valmistelemaan lounasta ja pian sen jälkeen lopettavatat ”normaalit” ihmiset jo työt. Toisinaan pidän päivistä jotka menevät hujahduksessa, sillä niinä päivinä sitä saa eniten asioita tehty ja illalla ryömii peiton alle levollisin mielin. 

Pölynimuri ja pyykkikone taitavatkin jo huutaa perääni, joten eikun taas töihin ennen kuin on jo lounastauko 😉