Paus // Tauko

Är inte påväg någonstans, men lär vara tvungen att sakta ner takten. Två veckor har gått och är fortfarande riktigt förskyld. Snoret rinner ch lungorna är uthostade. Imorgon blir det nog att besöka doktorn, eller skall i alla fall göra ett försök med att traska iväg till läkaren. Det som är det mest irriterande med mig är att jag inte känner mig sjuk utan yrar runt som en hönsmamma. Kommer inte ihåg när jag senast skulle ha haft feber och påriktigt luggit inne under täcket. För mig innebär förskylning att man endast är lite krasslig och långsam, absolut inte att man är sjuk.

Detta leder till att jag alltid är krasslig i flera veckor eftersom jag inte kan varvar ner under en förkylning. Önskar i smyg att kroppen skulle säga stop på belägget en gång för alla, men det gör den inte. Så nu måst jag väl göra ett försök – grönt te har inte fungerat hittills så har övergått tillbaka till kaffe. Hoppas doktorn kan tala vett i mig och få mig att stanna upp. Få se hur det går.

— 

En ole minnekkään menossa. Mutta pieni tauko on nyt auttamatta otettava. Kohta on kaksi viikkoa hurahtanut kunnon flunssan kyydissä eikä valoa näy tunnelin päässä. Vihreätä teetä olen juonut litra tolkulla eikä tunnu auttavan tähän flunssaan, joten siirryin takaisn kahviin 🙂 Huomenna on kai pakko yrittää raahautua lääkärille jos hän puhuisi minulle järkeä ja saisi minut pysähtymän hetkeksi ottamaan ihan iisisti. Katsotaan miten käy.