Några veckor baklänges var vi på eftermiddagsfika i Nådendal. Sockesöta staden som man besöker allt för sällan, även om det ligger ett stenkast ifrån oss. 

Själv skulle jag så ha välat besöka de vita tjocka trollen, men det får vi vänta på ett tag till. Eller vems unge skulle jag få låna till en dag? 

 Här skulle vi så gärna bo. Precis i detta hus vid havet och gamlastan. I själva verket har vi funderat rätt mycket på att flytta ut till hit, till ”landet” 😉 Men är inte huset fint? Just här skulle det vara skönt att få bo ♥

 Ja, och fika det gjorde vi på Amandis. Så fint väder vi också hade denna dag, även om man höll på att blåsa iväg.

  Men eftersom man endå kom hela vägen till Muminstaden kunde man ju inte åka iväg utan att ha köpt med sig muminslickepinne. Oi dessa kommer jag så bra ihåg från barndomen och de gånger man besökt muminvärlden. Varje gång fick man en muminslickepinne med när man åkte hem 🙂 Tack Nådendal för denna gång, ses snart igen 🙂

Käytiin parisen viikkoa takaperin Naantalissa kahvittelemassa. Ja pieni sisäinen lapsenmieli toivoi että näkisi valkoiset peikkoystävätkin.