Jag har alltid varit en riktig nagelfreak. Kommer ännu bra ihåg hur jag under skriftskolan var tvungen att varje dag lacka om mina naglar. Bara för att det var så roligt och för att jag inte kunde stå ut med att en nagel hade fått sig. Idag har jag tack och lov varvat ner mig och tycker att det kan vara riktigt skönt med naturella naglar. En och annan figur och form har jag haft på naglarna, men än så länge har jag aldrig varit och lagat dem hos en professionell manikyrist. Detta beror till största delen på att jag har alltid haft starka och långa naglar, så har inte kännt behovet av att låta någon annan fixa till dem. Trotts att mina naglar alltid mått prima så kan jag inte säga det samma om mina nagelband. Dem biter jag och river sönder så gott jag kan 😉 Tror inte att jag någonsin har haft tio fina och friska nageband på en gång, något som jag drömt om  – men får fortsätta drömma om.  

—

Olen aina ollut aikamoinen kynsifriikki. Muistan vielä palavasti kuinka riparileirillä oli pakko joka päivä lakata kynnet uudelleen. Erinlaiset kuviot ja muodot on kynsissä ollut vuosien varrella, mutta koskaan en ole käynyt kynsiäni laittamassa ammattilaisen luona. Toisin sanoen koskaan minulla ei ole ollut rakennekynsiä, geelilakkausta tms. Onnekseni omat kynteni ovat aina olleet vahvat ja hyväkuntoiset mutta samaa en voisi sanoa kynsinauhoistani. En varmaan kertakaan ole omistanut kymmenen hyväkuntoista kynsinauhaa sillä yksi pahimmista tavoistani on kynsinauhojen repiminen ja pureskeleminen. Tästä paheesta olenkin moneen otteeseen yrittänyt päästä eroon, tuolksetta.