och sjukledig.

Nu kan man säga att våren är här. Ingen snö (!) någonstans vilket jag fortfarande förundrar mig över. Att uppleva att årstiderna bara flyter iväg kan man väl säga att är en av sjömännens ”arbetsförmåner”. Speciellt under våren då man åker iväg på jobb med dunjacka, yllesockor, gummistövlar, mössa och vantar och nio dagar senare står man påbaltade i terminalen och svettas i sommarsolen och undrar vart snön tagit vägen. Under hösten är det samma sak, förutom att man då åker på jobb utan rock och i ballerinor. Nio dagar senare står man sedan i terminalen  med sina ballerinor på fötterna och ser snön faller ner samtidigt som man undrar om man kommer att komma varm och hel hem. 

Idag borde jag ha varit ute på sjön men vräker i migfortfarnade sådanna mängder värktabletter och gråter en skvätt där emellan att det inte skulle bli något av att försöka ens le mot kunderna. Arma tand så sjuk halva huvudet kan vara. Så här är man för första gången i sitt liv sjukledig och jag kan säga att jag inte är så bra på det. Dåligt samvete har man över att vara tvungen att stanna hemma. En positiv sak med att inte kunna tugga och äta normalt är att man för en gångs skull får äta glass hur mycket man vill utan att behöva ha dåligt samvete över det 🙂 

—

Vihdoin ja viiimein olemme saanneet vastaanottaa kevän. En vieläkään voi oikein uskoa että kaikki lumi on oikeasti sulanut pois. Se onkin niitä merimiehien ”työetuja” että vuodenajat menevät todella nopeasti. Varsinkin keväällä ja syksyllä sitä aina ylläättyy kuinka nopeasti vuodenajat voivatkaan vaihtua kun lähdet töihin ilman takkia ja ballerinat jalassa ja yhdeksän päivää myöhemmin seisot sataman terminaalissa ja mietit missä välissä lumi ehti jo tulla.

Tänään minun olisi pitänyt olla merellä mutta ensinmäistä kertaa joudun jäämään kotiin. Sairaslomaa puskee vielä pari päivää ja en voi muuta sanoa kuin että onhan sitä hieman omituinen kun pohdin huonoa omatuntoa työkyvyttömyyden takia. Onneksi ei kuitenkaan tarvitse pohtia huonoa omatuntoa jäätelön syömisestä, sillä sitä saan syödä sitäkin enemmän 🙂