Så pigg och glad man blir av allt ljus som sprider sig in. Ögonen vill inte hållas öppna. Stackrarna ligger ännu i vinterdvala. Har sörplat på min cappuccino och tittat på denhär videosnutten. Intressant minsann tycker jag, samtidigt som det är lite skrämmande att vi vet så lite om vårt förflutna – om vårt finska identitet.  

Först efter att jag började sällskapa med en urfinsk Savolänning har min egna finlandssvenska identitet vuxit sig fram. Aldrig tidigare att jag skulle ha ens tänkt på att behöva försvara mitt egna finska identitet, i mitt egna (finska)hemland. Från att ha kommit från en liten finslandsvensk stad, där finska och svenska talande växt så inpå varandra, var det nästan skrämmande att märka hur starka fördomar finländare fortfarande har gentemot (finlands)svenskar.

Det mest underliga frågan som jag får varje gång när jag träffar nya finska talande som får veta att mitt modersmål är det andra inhemska språket är ifall  ”jag känner mig mer finsk eller svensk?”  Varje gång blir jag lika paff över att någon ens kommer på att ställa den frågan, för svaret är ju så självklart i mina öron – det är ju klart att jag känner mig finsk. Men varför har en stor del av finländare fortfarande den uppfattning att finlandssvenskar skulle vara svenska inflyttare? Det är något som jag fortfarande inte har fått ett svar på. 

Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att vi finländare förstår hur stort inflytande svenskarna har haft på oss, istället för att dissa dem.  För sanningen är att utan dem skulle vi inte vara de finländare som vi idag är. 

Oma suomenruotsalainen identitettini on vasta muutama vuosi sitten kasvanut esille. Siitä lähtien kun aloin seurustelemaan umpisuomalaisen Savolaisen kanssa. Käykäähän katsomassa tämä Ylen videopätkä. Omasta mielestäni oli hyvinkin kiinnostava ja vaihteeksi oikein rakentava video Suomen ruotsalaisesta identiteetistä.